Slurken haz done it again. Somnat i vagnen alltså. Detta med vagn går riktigt bra nu för tiden. Det är väl så att vi har byggt upp ett bra förtroende där han litar på att vi är där och kommer om det skulle vara så att han behöver oss. Vi skulle aldrig få för oss att ha honom i vagnen om han är rädd/ledsen/orolig eller på annat sätt visar att han verkligen inte vill.

Och det här med förtroende är rätt spännande. Jag har i hela mitt liv varit den som tagit tag i saker och såg till att det som skulle göras hände. I högskolan ledde jag våra grupparbeten och tog på mig de andras del för att jag inte ville riskera att få dåligt betyg. Jag förlitade mig inte på att andra skulle ordna det hela för då kunde det ju bli så att det inte gjordes. Jag hade alltså rätt dålig tillit till att andra skulle fixa saker som jag själv kunde göra.

Men det har blivit bättre. Jag har förtroende för mina närmsta för jag vet att jag kan lita på att de gör det de säger att de ska göra. Jag kan be dem om hjälp och jag ser det inte som något negativt att behöva ta emot hjälp. Tvärtom. För mig är det en styrka att kunna ta emot hjälp, eftersom jag haft svårt för det innan. Att kunna säga "Jag klarar inte detta, detta som du är så bra på, kan du hjälpa mig?" är inte bara stärkande och bekräftande för den som får hjälpa till utan också ödmjukande (är det ens ett ord?) för mig. Och jag tror att man också blir mycket mer mänsklig när man kan ta emot hjälp som man behöver.

Postad i Slurken