Slurken har ändrat på sina rutiner helt och hållet, inget är som det ska. Det kan gå 2 timmar mellan sovpassen, eller som igår, 4,5 timmar. Det är svårt att planera vardagen så den funkar med bussresor och äventyr men vi försöker så smått ändå. Vagnen får sig just nu en törn och är intedirekt poppis. Slurken behöver vara nära och behöver han det är det klart han får det. Så vi bär mycket just nu (tack-o-lov för meitain!).

Och vilket humör sen! Slurken är bestämd som få och har en vilja som inte är av denna värld vilket just nu gör honom sjukt frustrerad i många situationer. Han vill så mycket men motoriken är inte riktigt med än. Vi peppar och hjälper och hejar på. - Vad du kan! är en vanlig fras här hemma just nu. Han är i krypställning hela tiden - ska bara komma på hur benen och armarna ska göra också.

Ena stunden är han gladast, andra är han tröttast eller argast. Nätterna funkar dock bra tycker jag. Vår nya stora 180 säng utan glipa gör att han rullar mellan oss två och snuttar lite på mig och lägger sig sen bredvid pappa och snuttar på sin tumme. Han somnar oftast innan kl 19 så vi vuxna får lite kväll varje kväll. Vi ser en film eller någon serie, äter något gott eller surfar. Det är sjukt mysigt och slappt. Stanna uppe länge? aldrig. Jag somnar kl 20-21 och det är så sanslöst skönt.

Men åter till Slurken. Stundvis lider jag verkligen med honom, vill bara hjälpa honom men inser att det är viktigt att han får prova själv och att vi föräldrar stöttar och uppmuntrar och tröstar när saker blir för tuffa.

Och jag kör fortfarande på mantrat; saker blir inte till problem om du inte gör dem till det.