Det skär i mitt hjärta när jag läser om mammorna som låter sina spädisar ligga och skrika efter närhet
(1)
Slurken har fått sin 5 månaders vaccination och han skrek och tårarna sprutade, den stackaren. Tack och lov gick jag dit med honom i sjalen och inte i vagnen för så fort han kom ner i sjalen blev det mycket bättre. Såklart. Han är ju ett sjalbarn.
Eftersom Slurkis har varit sjalsugen deluxe idag då han säkert har ont i benen efter vaccinationen har jag stått här vid datorn och surfat och fastnar på familjeliv. Speciellt en tråd gör mig riktigt upprörd i hjärtat och det är en mamma som skriver att hennes spädis minsann ska "lära sig sova själv" och att ungen får skrika i 15 minuter själv utan att någon av föräldrarna tar upp och tröstar.
Vad faan håller folk på med?
Bebisens skrik är det enda sätt denna har att meddela sig på. Den behöver alltså något när den skriker. Att ignorera detta är, i mitt tycke, helt jävla galet. Och du kan aldrig skämma bort ditt barn med närhet. Det går inte! Det enda du gör är att skapa en trygg unge som förstår att mamma och pappa alltid finns där för henne/honom.
Vi samsover med Slurken. Sen han kom har det liksom rent instinktivt kännts rätt att han ska sova med oss.Vår barnsäng som står bredvid vår säng har dammat igen sen länge. Han har aldrig sovit i den. Han behöver inte lära sig att sova själv!!
Det stör varken mig eller maken att ha en underbar, varm, gosig unge sovandes hos oss hela natten.
Postad i Allmänt