Nävem, se där, tänder på väg!

Igårkväll var Slurken ovanligt gnällig igen. Jag tyckte mig skymta att det är tamdsprickning på gång i överkäken så vi tänkte testa att ge honom en supp när han skulle lägga sig och hoppas på att han skulle fåen lugnare natt än de två senaste. Och det fick han. Slurken sov hela natten och slurkade minimalt. Han bara sov djupt hela tiden.

Somnade kl 18 och jag vaknade första gången 4.30. Stackarn hade överfull blöja och var blöt upppå ryggen så det var bara att byta på honom, han vaknade dock knappt. 5.30 vaknade han och behövde bajsa och sen somnade vi om igen och sov till 7. Helt galet.

Undrar nu om det var alvedonet som hjälpte eller om det var det faktum att han inte hade på sig nåt täcke så han var sval när han sov. Han verkar vilja det, sparkar alltid av sig täcke/filt, jag tycker alltid han känns kall på benen men kanske behöver han vara det för att sova gott?

1. Slurken är förkyld

2. Slurken verkar få tänder i överkäken

3. Slurken drömmer mardrömmar på nätterna

4. Slurken kommer krypa vilken dag som

Hade allt detta hänt mig på samma gång hade jag inte heller varit på alltför gott humör. Så jag förstår honom och att han är grinigare än grinigast nu och vill bli buren hela tiden. Prisa sjalen säger jag bara.

Och vad är detta jag läser mest hela tiden om att man skämmer bort bebisen om man bär på den? Seriöst? Menar folk verkligen allvar? "Nej, jag kan ju inte gå och bära på ungen hela tiden, h*n måste ju lära sig att vara själv lite, lite gråt har ingen dött av"

Igår fyllde Slurken hela 8 månader och det firades med lek i vattenpölar, han fick nya "regnskor" i form av regnvantar från Reima samt en förkylning. Förkylningen hade jag nog gärna hoppat över. Han sov sjukt kasst i natt men är på gott humör idag. Tack och lov. Man märker dock att han är småsjuk då han sover mer än han brukar. Näsan rinner och har sig och han har lite svårt när han ska amma. Ikväll ska ha få näsdroppar direkt då han ska sova och inte mitt i natten.

Slurken håller på att lära sig krypa för fullt. Det är krypställning hela tiden, men än har han inte riktigt kopplat det där med hur armar och ben ska röra sig. Han sitter själv utan problem. Han reser sig mer än gärna med hjäp av våra händer och staplar sen runt med sina händer i våra och ska kolla in världen :) Det är en riktigt spännande tid nu. Det händer nåt hela tiden.

Jag och maken satt igår och pratade om att det händer så mycket i Slurkens ögon. Man kan se så många olika uttryck där, de är så livliga och nyfikna och man riktigt ser allt han känner och upplever. Det är så häftigt!

Om 4 månader fyller han 1 år! Hur sjukt är inte det?

Slurken har ändrat på sina rutiner helt och hållet, inget är som det ska. Det kan gå 2 timmar mellan sovpassen, eller som igår, 4,5 timmar. Det är svårt att planera vardagen så den funkar med bussresor och äventyr men vi försöker så smått ändå. Vagnen får sig just nu en törn och är intedirekt poppis. Slurken behöver vara nära och behöver han det är det klart han får det. Så vi bär mycket just nu (tack-o-lov för meitain!).

Och vilket humör sen! Slurken är bestämd som få och har en vilja som inte är av denna värld vilket just nu gör honom sjukt frustrerad i många situationer. Han vill så mycket men motoriken är inte riktigt med än. Vi peppar och hjälper och hejar på. - Vad du kan! är en vanlig fras här hemma just nu. Han är i krypställning hela tiden - ska bara komma på hur benen och armarna ska göra också.

Ena stunden är han gladast, andra är han tröttast eller argast. Nätterna funkar dock bra tycker jag. Vår nya stora 180 säng utan glipa gör att han rullar mellan oss två och snuttar lite på mig och lägger sig sen bredvid pappa och snuttar på sin tumme. Han somnar oftast innan kl 19 så vi vuxna får lite kväll varje kväll. Vi ser en film eller någon serie, äter något gott eller surfar. Det är sjukt mysigt och slappt. Stanna uppe länge? aldrig. Jag somnar kl 20-21 och det är så sanslöst skönt.

Men åter till Slurken. Stundvis lider jag verkligen med honom, vill bara hjälpa honom men inser att det är viktigt att han får prova själv och att vi föräldrar stöttar och uppmuntrar och tröstar när saker blir för tuffa.

Och jag kör fortfarande på mantrat; saker blir inte till problem om du inte gör dem till det.

Den finfina Slurken har det tufft här hemma nu. Det är mycket bröl och stök från honom. Jag tror han är i någon utvecklingsfas. Han vill stå upp hela tiden och har fått för sig att han ska gå - själv. Eftersom vi måste hålla i honom trots han inte vill blir han rätt vred och brölar när det inte går som han hade tänkt sig. Vi reste till Helsingborg idag. Det fick vi bittert ångra då Slurken brölade sig genom både dit och hemresan. Najs.

Och han pratar så mycket nu. Mycke ma-ma-ma-mapa-pa-pa-maaaaaa, maaaaam! och massa ohhh och ojjjjjjj och så fort vi kommer ut i trappen testar han ekot. Ahhh.... Ohhhh.. Eeeeehhh! kan man höra lång väg och han riktigt lyssnar efter ekot. Att öppna kylen är en annan höjdare. Då ska det ooooah och aaaaaahhhhas också.

Men det händer väl mycket nu med Slurkens kropp och skrutt, vi får trösta oss med det genom den tuffa tiden :)